Allan Larssons inledningstal: ”The inside story”
Seminariets inledningstalare var tidigare finansminister Allan Larsson, med efterföljande kommentar av Olle Schmidt. Allan Larsson delade med sig av ”the inside story” om hur Sverige kom att fatta beslutet att gå med i EU. Han utgick delvis från sina egna upplevelser som vad som hände natten den 21 oktober 1990, när dåvarande statsminister Ingvar Carlsson skrev ner meningen att regeringen klargör att man vill gå med i EU.
Allan Larsson berättade även om sina iakttagelser kring de omvärldshändelser, såsom Österrikes EU-anslutning, som bidrog till Sveriges process mot EU-medlemskapet. Talet inkluderade även reflektioner över två av de rådande föreställningarna, dels att beslutet kom helt oväntat och dels att det var ett sätt att få igenom ny politik. Vidare diskuterade han bland annat den svenska pressens senfärdiga rapportering och den svåra frågan som regering och opposition brottades med om huruvida folkomröstningen skulle äga rum innan eller efter det svenska riksdagsvalet 1994.
Det efterkommande samtalet med Olle Schmidt berörde bland annat vissa specifika individers betydelse för Sveriges EU-inträde, så som Ingvar Carlsson och Marit Paulsen. Diskussionen handlade också om den gemensamma valutaunionen och frågan om ifall det krävs att Sverige byter valuta till euron för att vara fullvärdig medlem i EU.
Klicka här för att läsa talet i sin helhet.
EU och statsförvaltningen
Den efterföljande panelen hade temat statsförvaltningens förändring under EU-medlemskapet. Panelen bestod av Maria Strömvik och Jörgen Hettne samt moderator Kristina Areskoug Mascarenhas.
Maria Strömvik inledde sitt anförande med att förklara hur Sverige gick med i ett nytt politiskt system i samband med EU-medlemskapet och det således numera är svårt att skilja vad som är EU och vad som är svenskt. Hon konstaterade att medlemskapet inneburit maktförskjutningar och att förvaltningen fungerar på ett helt nytt sätt. Riksdagen har skapat EU-nämnden, regeringen har blivit lagstiftare och regioner och kommuner behöver inte längre passera Stockholm utan kan ta egna initiativ och jobba direkt med EU-nivån. En stor förändring som Maria Strömvik påvisade är att myndighetspersonal och regeringstjänstemän i mycket högre utsträckning får sina intryck från Bryssel och att det på så sätt har kommit in ett större europeiskt perspektiv i både regeringens och de svenska myndigheternas arbete.
Jörgen Hettne fortsatte samtalet med att förklara förändringen som det svenska EU-medlemskapet inneburit för domstolarnas arbete i Sverige när de nu också behöver förhålla sig till EU-rätten. Poängen är att juridiken tar över där det finns luckor i politiken för att EU-rätten ska tolkas så lika som möjligt i alla länder. Han framhävde även hur Sverige, i relation till andra länder, har begärt förhandsavgöranden i betydligt färre frågor i EU-domstolen.
Det efterföljande samtalet med Katarina Areskoug Mascarenhas rörde hur Sverige skulle kunna få större inflytande i EU och hur den svenska förvaltningen, med små departement och stora myndigheter kan komma att behöva anpassas. Även det svenska remissystemet togs upp som ett förbättringsområde för att regeringen ska få bättre underlag för den svenska linjen i EU.
Trettio år av EU-journalistik: ”Enormt intresse från Sverige”
Seminariets andra del inleddes med att Rolf Gustavsson och Annika Ström Melin (som deltog via videosamtal) berättade om sina erfarenheter av EU-journalistik.
Rolf Gustavsson tog i sin presentation fasta på de tillfällen då journalisterna borde ha gjort ett bättre jobb med sin EU-bevakning. Ett exempel var när Jacques Delors sålde in sin vitbok för EU:s inre marknad hos de samlade stats- och regeringscheferna vid EU:s toppmöte i Milano 1985 – utan diskussion och utan större nyhetsrapportering eftersom det inte uppstod några konflikter. Eller när ESS-avtalet, flera tusen sidor långt, antogs i riksdagen utan debatt och gjorde Sverige till de facto medlem i den inre marknaden före folkomröstningen om unionsmedlemskapet. När avtalet skulle förklaras för svenska medier misstolkade DN budskapet helt och rubriksatte händelsen med orden: Dråpslag för Sveriges EG-politik. ”Detta dråpslag hade formulerats till stora delar av den svenska regeringen”, sa Rolf Gustavsson.
Annika Ström Melin vittnade, så gott det gick på skakig videolänk, om en rolig tid som frilansjournalist när Sverige gick med i EU. Intresset från Sverige var stort i början, och EU-frågorna gavs ett eget utrymme i medierna. Sedan dess har antalet Brysselkorrespondenter minskat drastiskt, vilket hon tror har att göra med den digitala utvecklingen och att tidningarna har ekonomiska problem. Material som handlar om EU har svårt att locka till läsning digitalt. Bevakningen hänger på att redaktionsledningen tycker att det är viktigt, men många journalister uppfattar EU som tråkigt och krångligt. Dessutom är journalister fokuserade på konflikter – medan EU-frågor ofta involverar långa processer och kompromisser som slutar med att motsättningarna suddas ut.
Annika Ström Melin efterlyste ett större ansvarstagande från Public service och mer granskande journalistik: ”Vart tar pengarna vägen i EU? Används bidragen och lånen till något nyttigt? EU, precis som makthavare här, behöver granskas”.
CFE:s uppsatspris: Kulturell europeisering av svenska kultursidor
Olof Bärtås samtalade med Johan Östling om sin uppsats rörande kulturell europeisering av svenska kultursidor mellan 1977 och 1989, med vilken han vann CFE:s uppsatspris förra året. Han berättade att han ville göra upp med idén om att Sverige var ett ”europeiskt ingenmansland” före inträdet i EU. Det fanns nämligen en bred debatt om Europa som drevs av kulturjournalister.
Tre skribenter detaljstuderades i uppsatsen: Madeleine Gustafsson, Richard Swartz, och Per Landin. I uppsatsarbetet upptäckte Olof Bärtås att det fanns ett stort intresse för europeisk idédebatt under den studerade tidsperioden. Man ”talade gärna med europeiska stora författare” och om europeisk historia, framtid och samtid. Olof Bärtås beskrev det som att man hade ett ”öra mot kontinenten” under en tid då Europa befann sig i en identitetskris i och med det kalla kriget.
Klicka här för att läsa en intervju med Olof Bärtås om uppsatsen och priset.
Trettio års europeisering av universitetet: ”Vi var starkt motiverade”
Dagens sista presentationer handlade om hur Lunds universitet hanterade EU-inträdet. Johan Östling utgick från sitt forskningsprojekt om europeiseringen av universitetet, och visade bland annat vad man kan utläsa av Lunds universitets tidskrift LUM. På åttiotalet förekom många internationella referenser i tidskriften och internationalisering blev ett honnörsord. 1987 blev LU ett EG-universitet via ett särskilt avtal med Köpenhamns universitet. I början av nittiotalet kom det första masterprogrammet om Europa, och vid den tiden blev erasmusutbyten också en möjlighet.
Boel Flodgren, som var rektor mellan 1992 och 2002, berättade att universitetet målmedvetet satsade på EU. Universitetet skrev avtal med elituniversitet i USA, sökte och tilldelades forskningsmedel, och satsade stort på studentutbyte efter ett beslut av universitetsstyrelsen 1992 om att universitetet skulle internationaliseras. LU satsade också på att internationalisera, eller europeisera, studenter som inte kunde resa utomlands genom att inkorporera europeiska teman i utbildningarna. Från och med 1994 fick studenterna tillgång till internet – och LU blev ett av de ledande universiteten i Europa i termer av mobilitet. Universitetet började också vid den här tiden att erbjuda kurser på engelska. ”Vi var starkt motiverade för ett EU-inträde”.
Magnus Jerneck berättade i dagens sista presentation om hur universitetets forskning påverkades av EU. Statsvetenskapen hade samarbetsrelationer med andra ämnen som redan var starkt europeiserade, och Lund hade ovanligt goda förutsättningar för att snabbt mobilisera och få fram forskningsprojekt. Europeiseringen av universitetet fick en flerdisciplinär karaktär och Magnus Jerneck mobiliserade aktivt flera fakulteter för att vidga EU-fältet. När CFE invigdes gjordes det inte genom att klippa band, utan genom att knyta ihop band. Detta symboliserade samarbetet i Lund och Europa.
