Den här artikeln publicerades ursprungligen 4 februari 2020.
Var tredje dag, i snitt, händer det något nytt i Bryssel som regeringen bedömer är så pass viktigt att riksdagen behöver informeras. Ofta handlar det om nya idéer och tankearbete från EU-kommissionen inför framtida lagstiftningsarbete inom unionen men det kan också handla om t ex mer konkreta förslag till nya förordningar och direktiv.
– För varje enskild fråga, oavsett karaktär, finns det många som kommer att beröras när besluten väl har fattats. Det kan handla om nya villkor för företag, nya regler för kommuner eller specifika sakfrågor som engagerar föreningslivet. Bara för att nämna några exempel. Kommuner, företag, föreningar och andra intressenter har också viktig sak- och expertkunskap som kan bidra till bättre lagstiftning ifall deras synpunkter hörs tidigt i den politiska processen, säger Maria Strömvik.
I rapporten Hur väl förankras Sveriges EU-politik?, som innefattar de drygt 2 200 frågor som regeringen rapporterat om sedan riksdagsåret 2001/02, är det just departementens tidiga samråd med intressenter som stått i centrum. Både Konstitutionsutskottet och Regeringskansliets interna riktlinjer säger att i dessa frågor ska remissbehandlas i samma utsträckning som svenska lagstiftningsärenden, men någon genomgång av hur väl departementen sköter denna demokratiska förankring av EU-politiken hade aldrig tidigare gjorts.
Maria Strömviks studie visar att departementen ofta inte hämtar in några synpunkter alls. Det är också vanligt att departementen endast hämtar in synpunkter från en (eller flera) egna myndigheter.
– Att departementen pratar med sina myndigheter är ju bra, men det är lite som att chefen pratar med sin sekreterare. Det tillför ofta inte tillräcklig information om hur andra intressenter, ute i samhället, ser på frågorna.
Vid de tillfällen departementen trots allt haft kontakt med intressenter redogjordes ibland för vilka de talat med, men inte vad de tyckte. Eller tvärtom, att det framgick vilka åsikter intressenterna hade, men inte vilka de var. Men det mest förvånande, anser Maria Strömvik, är den nedåtgående trenden.
- Ju längre tid Sverige har varit med i EU och ju mer makt som flyttats till EU-nivån, desto mer sällan förefaller regeringskansliet aktivt arbeta för att hämta in synpunkter om EU-politiken, säger hon.
Från 20 till fyra procent
Andelen frågor där det framgick att ett departementet talat med andra än myndigheter och redogjorde för ståndpunkterna låg på knappt 20 procent i början av 2000-talet. Idag är siffran nere på 4 procent. Det är en viss skillnad mellan olika departement där Statsrådsberedningen ligger sämst till.
Tidigare forskning visar att samhälleligt deltagande är viktigt av många olika skäl. Politiska beslut blir mer legitima, förståelsen för politiken kan öka, möjligheten till demokratiskt ansvarsutkrävande blir bättre och det går sannolikt också att hitta samhällsekonomiska vinster.
Omtolkning av grundlagen eller grundlagsändring behövs
Slutsatsen i studien är att det därför behövs en omtolkning av grundlagen eller till och med en grundlagsändring för att förbättra situationen.
– När Sverige gick med EU flyttade delar av den svenska lagstiftningsmakten till EU-nivån, men det beredningstvång som finns inskrivet i den svenska grundlagen ändrades märkligt nog inte, säger Maria. Det traditionella svenska remissförförfarandet fortsatte att gälla för nationella beslut, men inte för de frågor som regeringen nu löpande beslutar om på EU-nivån.
- Min studie visar att detta fått klart negativa effekter för de som vill påverka Sveriges EU-politik. De släpps helt enkelt inte in i processen på samma sätt som de som vill påverka den nationella politiken.
Artikeln publicerades ursprungligen 2020-07-01.
Ladda ner rapporten Hur väl förankras Sveriges EU-politik? (PDF, 868kB)
För mer information, kontakta Maria Strömvik, 046-2220487 eller maria [dot] stromvik [at] svet [dot] lu [dot] se