Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Delade meningar om EU, Lunds kommun och mänskliga rättigheter

Philip Sandberg och Jörgen Hettne (bild).
Philip Sandberg berättar om kommunens ambitioner inom EU och MR.

Mänskliga rättigheter och demokrati är under hot på flera håll i Europa. Tio år efter att rättsstatskrisen påbörjades i Ungern lade EU i december förra året slutligen fram en uppgörelse som direkt knyter pengaflöde till respekt för rättsstatens principer. Men är överenskommelsen tillräcklig? Tar EU verkligen mänskliga rättigheter på allvar? En viktig pusselbit i spelet som ofta förbises är regioner och städer som är närmast medborgarna i vardagen. Det är många gånger lokalpolitikerna som ser till att EU-lagar följs och som kan säkra flera mänskliga rättigheter även när staten har vänt ryggen till. Men tar regioner och kommuner sitt fulla ansvar? Tar Lunds kommun mänskliga rättigheter på allvar? Vad gör Lund för EU och mänskliga rättigheter?

Dessa frågor låg i fokus under seminariet ”EU, Lund och mänskliga rättigheter” som samordnades av Centrum för europaforskning och Europa Direkt Lund. Seminariet hade anknytning både till Europadagen och Lunds kommuns besked att de blivit beviljade ett Europa Direkt-kontor samt att det nationella institutet för mänskliga rättigheter hamnar i just Lund. 

Seminariet ledde till flera intressanta diskussioner. Varsitt anförande hölls av Philip Sandberg, kommunstyrelsens ordförande i Lunds kommun, och Joakim Nergelius, professor vid Örebro universitet. Panelen bestod av Christian Danielsson, chef för EU-kommissionens representation i Sverige, Morten Kjærum, chef för Raoul Wallenbergs institut för mänskliga rättigheter och humanitär rätt i Sverige, Anna Zemskova, doktorand vid Juridiska institutionen, samt Anna Wiberg, bibliotekarie vid Juridiska fakultetens bibliotek. Seminariet modererades av Jörgen Hettne, föreståndare vid Centrum för europaforskning. 

Vad gör Lund för EU och mänskliga rättigheter?

Den första halvan öppnades av Jörgen Hettne och Philip Sandberg. Här diskuterades hur Lunds kommun tar täten, inte bara som EU-stad utan även som MR-stad. 

- Städernas roll har förändrats, berättade Philip Sandberg. Medan demokratisering och nationella samarbeten över gränser har ökat finns det samtidigt motgångar på en internationell nivå. Detta leder till ett vakuum där det blir viktigt att kreativa städer tar täten och står upp för frågor om jämställdhet, hållbar utveckling och även mänskliga rättigheter. 

Morten Kjærum fyllde på och menade att städerna kan ta ledning i att översätta abstrakta mänskliga rättigheter till praktik. Beslutet att basera det nationella institutet för mänskliga rättigheter i Lund gör det möjligt för Lund att inte bara bli ett nordiskt nav, utan ett globalt nav för mänskliga rättigheter. 

Dagen innan seminariet hölls så lanserade EU Konferensen om Europas framtid. Ambitionen är att engagera europeiska invånare i en diskussion om hur framtidens EU och Europa ska se ut. 

- I den svenska miljön är detta väldigt viktigt, menade Christian Danielsson. Det är slående hur lite diskussion som förs i Sverige om Europa. Aspekten om mänskliga rättigheter är dessutom högst relevant, då antalet demokratier minskar i världen. Europa Direkt-kontoret kan därför göra Lund till en naturlig vändpunkt för folk som vill veta mer. På det viset kan Lund genom engagemang från en gräsrotsnivå påverka Europas framtid.  

Lund har sedan snart 50 år tillbaka kunnat erbjuda information om EU som går utöver många andra städer. Juridiska fakultetens bibliotek vid universitetet har drivit ett europeiskt dokumentationscentrum (European Documentation Centre) sedan 70-talet. 

- Vi har fått allt material skickat till oss, berättade Anna Wiberg. Även om resurserna idag främst är digitala så innebar det ursprungligen otroliga mängder dokument som skickades fysiskt. 

Dokumentationscentrumet stödjer inte bara forskare och studenter utan även en intresserad allmänhet i jakt på information om EU. Därför är centrumet en viktig del i kopplingen till medborgarna. För den som är intresserad erbjuds stöd och undervisning kring den enorma samling lagar, rapporter och statistik som dokumentationscentrumet lagrar. 

Som avslutning på den första halvan av seminariet ställde Jörgen Hettne en fråga till Philip Sandberg om vad kommunens ambition säger om regeringens EU-politik. 

- Ska vi se Lunds kommuns aktiva EU-engagemang som ett tecken på att regeringen inte gör tillräckligt?

- Det handlar snarare om att vi i städerna möter medborgarna mest i vardagen, svarade Philip Sandberg, som även menade att kommuners ambitioner kan hjälpa till att skapa ett tryck underifrån samtidigt som det etablerar en direktkanal till Bryssel.

Så övergick seminariet till EU:s roll för mänskliga rättigheter, med ett särskilt fokus på de rättsstatskriser inom vissa EU-länder, som efter tio år fortfarande inte har en tydlig lösning. 

Vad gör EU för mänskliga rättigheter?

- Man behöver hårdare handskar, både från EU:s institutioner och från medlemsländerna, var slutsatsen i Joakim Nergelius presentation om EU:s agerande i rättsstatskrisen. 

Denna slutsats kom trots det faktum att EU nyligen har nått en uppgörelse som tydligt knyter pengaflöde från långtidsbudgeten och återhämtningspaketet till respekt för rättsstatens principer. 

Joakim Nergelius menade att även om uppgörelsen är lovande så finns det två grundläggande problem som hämmar optimismen. Det första är att eventuella sanktioner bara kan bli aktuella om en koppling kan etableras mellan övertramp på rättsstatens principer och en ekonomisk förlust eller skada för EU. Det andra är att det inte går att stoppa flödet förrän EU-domstolen har gjort en bedömning i den talan som både Ungern och Polen nu väckt. Därför går uppgörelsen inte hela vägen. Frågan är om EU nu har försatt sin chans eller om liknande möjligheter kommer i framtiden.

- EU är byggt på tillit och förtroende mellan medlemsstaterna, kommenterade Anna Zemskova. Unionens svar dröjde just för att man förväntade sig att medlemsstaterna skulle respektera de värden och skyldigheter som de uppfyllde när de gick med i unionen. Samtidigt fick vi kanske en glimt av hopp nu med coronapandemin; även om flera rättsstatsövertramp förvärrades under pandemin så ledde detta även till fler diskussioner i Europaparlamentet och ett incitament för EU att agera.  

Christian Danielsson höll inte med Joakim Nergelius om att EU skulle vara lamslaget. 

- Det finns en historisk och politisk förklaring till varför det verkar sent, förklarade Christian Danielsson. Uppgörelsen bör ses som stark med tanke på budgetens storlek. Dessutom förtydligas det i dokumentet vad rättsstatsprincipen handlar om. 

Morten Kjærum befann sig någonstans mellan dessa åsikter. Han menade att han under sin tid som direktör för EU-byrån för grundläggande rättigheter (FRA) följde utvecklingen i Ungern regelbundet. På den tiden fanns ingen oro hos EU:s institutioner, som svarade avvisande när byrån uttryckte sin oro om rättsstatsövertrampen. Det var efter ihärdigt arbete från olika organisationer, för att hålla ämnet på agendan, som EU ändrade sin position till den vi ser idag. 

Samtidigt höll Morten Kjærum med Christian Danielsson om att kommissionen kommer göra allt de kan för att lösa krisen. Dessutom är EU en tungvikt i mänskliga rättigheter generellt, då MR-perspektivet är inbakat i varje nytt lagförslag från början. 

Slutklämmen på seminariet blev att EU har ett flertal mekanismer för att upprätthålla mänskliga rättigheter. Frågan, som ställdes av Jörgen Hettne, är varför det inte finns ett kapitel i fördraget som speglar den verkligheten. Det kanske är olyckligt att vissa medlemsländer, som Sverige, inte vill att framtidskonferensen ska komma med förslag om detta?

Anna Zemskova svarade att även om det vore jättebra så vore det en stor utmaning, och EU-domstolen gör redan mycket för att definiera och knyta samman EU:s gemensamma värden till olika artiklar i stadgan. 

Joakim Nergelius fick sista ordet och menade att även om det vore utmärkt, och även om en medborgardialog nu har satts igång, så skulle en sådan ändring kräva enhällighet bland medlemsländerna och med all sannolikhet blockeras av Ungern och Polen. 


Seminariet kan inte ses i efterhand. Däremot kan du prenumerera på CFE:s maillista för information om andra seminarier som CFE arrangerar.

Läs Joakim Nergelius blogginlägg om EU och rättsstatskrisen här.